Förberedelser för fullt för Saras vd

Maria Ekberg Brännström tillträdde som vd på Sara kulturhus i september ifjol. Och med knappt två år till invigningen är det många bollar som hemvändaren ska hantera samtidigt.

– Vi planerar möten och kongresser och just nu träffar jag otroligt många människor i syfte att skapa goda förutsättningar för Sara kulturhus. Jag har bland annat besökt Kulturrådet och pratat om stora frågor, som hur vi ska få fler att delta i kulturlivet. Jag ska även träffa Riksteatern, Live Nation och många andra som vi kommer att samarbeta med, säger Maria.

En viktig fråga är tillgängligheten. I det arbetet ingår att träffa många intresseorganisationer och utreda hur man kan underlätta för grupper med helt skilda särskilda behov.

– Vi säger att Sara kulturhus ska vara för alla och vi måste ta reda på vad det betyder. Hur gör vi kulturen mer tillgänglig? Kan vi till exempel texta teaterföreställningar? Sara ska ha låga trösklar, både bildligt och bokstavligt talat, säger Maria.

FLEXIBEL ORGANISATION

Hur många som kommer att jobba i huset är inte klart. Programchefen Sofia Andersson Lundberg finns på plats och ytterligare ett par nyckelpersoner är på väg in. Men med övriga kompetenser kommer man kanske att jobba på ett nytt sätt.

– Vi tänkte ”varför ska alla ha egna tekniker?” och skissar därför på ett förslag om att sätta ihop grupper som kan jobba i flera verksamheter. Det blir roligare att jobba så, det finns en större chans att utvecklas och service kan även ges utanför huset.

Maria Ekberg Brännström är en tvättäkta västerbottning, men har bott utomlands stora delar av sitt vuxna liv. Att hon skulle återvända hem till födelseorten Skellefteå var inget som fanns i planerna.

– Jag flyttade med mamma till Umeå när jag var sju år, men det är Skellefteå som jag alltid har kallat hemma. Men om någon för tre år sedan hade frågat om jag skulle kunna flytta hem hade jag sagt nej. Mamma, däremot, gjorde det och när hon blev lite dålig pendlade jag hit, och plötsligt var det som att jag kände ”nu hände det nåt med kulturhuset”. Kort därefter såg jag annonsen för vd-jobbet och insåg att det där är ju jag. Lyckligtvis fick jag också jobbet. Att ha kommit hem igen beskriver Maria Ekberg Brännström som fantastiskt men annorlunda. Och att Skellefteå är en spännande stad är det ingen tvekan om.

– Om man skrapar lite på ytan i Skellefteå så hittar man mycket intressant och roligt som händer. Det finns något som bubblar i Skellefteå just nu. Både Skellefteås stad och landsbygder är på gång just nu och Maria tycker att det finns stora vinster med att hitta samarbeten med andra städer och regioner.

– Jag hoppas att vi kan samverka mer med till exempel Umeå, Piteå och Luleå och ta vara på vår gemensamma potential. I Skåne har de ju till och med gått ihop med ett annat land för att skapa tillväxt. Jag vill räcka ut handen till alla: låt oss göra saker ihop! Om det är kulturen som ska börja så får det bli så. Vi är kanske underdogs, men då får vi ta pinnen och springa.

ÖVERRASKNINGAR

Sara kulturhus kommer att inrymma många olika verksamheter: Museum Anna Nordlander, Skellefteå konsthall, Stadsbiblioteket, Västerbottensteatern och ett hotell. Dessutom en stor scen, utställningslokaler, verkstäder, flera mindre scener med mera. Vilken typ av övrig kultur vill den nya vd:n se i huset?

– Besökarna ska både bli överraskade och kunna hitta nåt de gillar. I den stora foajén, till exempel, kan man tänka sig nästan vilka aktiviteter som helst. Tango-fredag, dansbandstisdag, hip hop-onsdag. I det här huset går det nog att göra precis vad man vill – se möjligheterna och testa gränserna. Kanske passera vissa gränser och bredda synen på vad kultur är.

Finns det något folk inte vet om Sara kulturhus?

– Ja, kanske hur extraordinärt detta hus är. Det första jag gjorde när jag kom in i huset i september var att jag gick och strök med handen längs träväggarna, och det är ju inget jag brukar göra. Trä är ett taktilt material som ger en helt annan och bättre miljö än andra byggmaterial.

– Jag känner att Sara Lidman vakar över huset och hon inspirerar mig. När jag ställs inför svåra frågor så brukar jag tänka: ”Vad skulle Sara ha gjort?”