Livskvaliteten flödar i Medle

Det sägs att Medle, med sitt strategiska läge vid en fors och med god odlingsmark, är en av de ursprungliga Skellefteåbyarna och anorna går med säkerhet minst ett halvt årtusende bak i tiden.

Följ med på ett besök i den livfulla byn med omkring 550 invånare, någon minuts bilfärd väst om Skellefteå tätort.

Medle har synts i media den sista tiden och då har det oftast handlat om det nya vattenverket. Helena Jonsson, verksamhetschef Vatten och avlopp på Skellefteå kommun, berättar om vad skillnaden blir.

– Vi får en stabilare vattenförsörjning. Vid vårflod kan älvsvattnet vara grumligt, men det problemet kommer vi inte att ha med vattenverket i Medle, som använder grundvatten. Tryggheten ökar också med fler uttag och dubbla överföringsledningar från anläggningen. Det nya vattenverket har en ännu högre säkerhet mot inbrott och sabotage och en kapacitet som klarar en befolkningsökning. Det är modernt och rustat för framtiden.

Från vattenverket är det ett par stenkast till Älvsbacka Idrottsplats och Medle SK, en stor förening i en liten by. Ordföranden Lennart Lindquist, kanslisten Siv Nyberg och vaktmästaren Jenny Nilzén-Lundmark visar oss runt. Här finns två fotbollsplaner samt två ishockeyrinkar där det så sent som för några år sedan spelades seriematcher i ishockey. Anläggningen har även tennisbanor, beachvolleyplan, timmerloge, badtunna, grillkoja,
elljusspår, omklädningsrum och kansli. Medle SK äger inte bara byggnader och anläggningar utan även mark på omkring sex–sju hektar, och föreningen tar ut lite timmer då och då för att stärka kassan.

Medle SK har enbart kvinnliga anställda, Siv och Jenny, och en styrelse med tre kvinnor och tre män. Siv tror att det har att göra med att de kvinnliga ledamöterna har barn som är aktiva i föreningen, att de själva är idrottsintresserade och inte minst att jämställdheten nu står på agendan mer än tidigare.

BARN FRÅN BYARNA

Att föreningen har mellan 600 och 700 medlemmar, fler än det finns bybor, beror till stor del på att barn från byarna intill kommer hit för att vara med i till exempel skridskoskola och skidskola.

– Att hålla igång barnen och ungdomarna i närområdet är föreningens huvudsakliga mål, berättar Lennart, som vid 77 års ålder är en i högsta grad drivande kraft i föreningen.

Vad gör att du orkar fortsätta vara så aktiv?

– Jag har ju varit igång sedan barnsben här, så det är svårt att sluta. Men mest troligt är det väl nåt fel på en, säger Lennart och skrattar.

En liten bit österut knackar vi på dörren till ett vitt tegelhus i ett villakvarter. Här bor Eleonora Miola, som praktiserar på en eventbyrå som ett led i sin utbildning. Dessutom driver hon en blogg och en Facebook-sida på italienska om livet i Medle, och familjen hyr ut ett gårdshus till gäster så långt bortifrån som Kina och Kalifornien.

HITTADE LUGNET

Eleonora och hennes familj flyttade från Genoa i Italien till Medle för sju år sedan och hittade det lugn som de drömt om. Här fick de tid för familjen som idag består av Eleonora, maken Matteo Valentini, fem barn och en hund.

– Jag var i Sverige första gången 1980 när jag var två år gammal. Mina föräldrar hade en stark kärlek till Sverige och semestrade här, och jag och min familj besökte även Skellefteåtrakten flera gånger, berättar Eleonora.
Livet i Italien var hektiskt. Eleonora och Matteo ville ha en lugnare tillvaro, inte minst för barnens skull.

– Jag kollade på nätet vilka länder som var bäst för familjer och såg att Sverige, Kanada och Norge låg i topp. Vi bestämde oss för att testa livet i Sverige. Vi körde runt med bil och när vi kom till Medle sa vi: ”Här skulle vi vilja bo!” Några månader senare hade familjen flyttat till Sjungande dalen och efter tre år, då Eleonora och Matteo hunnit jobba och spara pengar,
kunde de förverkliga drömmen.

– Vi är så glada över att få bo här, vi har hittat paradiset! Livskvaliteten är underbar – här kan vi njuta av vår familj. Det har också fötts flera barn i byn de senaste åren och det är roligt. I Medle har vi nära både till stan och naturen, det är väldigt lugnt. Vi har en jättefin gemenskap, min granne Berith har blivit min bästa vän. Det sägs att svenskar är svåra att lära känna, men det har jag inte märkt. Vi känner oss helt integrerade i bykulturen, säger Eleonora.

GAMMAL SMEDJA I NY TAPPNING

En bit nedåt vägen ligger Lundbergs Smedja i Medle; Skellefteåbygdens kanske äldsta ännu verksamma företag. Här tillverkas redskap till entreprenadmaskiner på ungefär samma hantverksmässiga sätt som alltid. Anna Jakobsson är sjätte generationen som driver smedjan. Sedan 2006 är det hon som äger företaget och är vd.

– För mig var det självklart att börja jobba i företaget, jag var nog hjärntvättad, säger Anna och skrattar. Efter gymnasiet började hon jobba på kontoret i växeln.

– Det var tuffare förr, som kvinna. Då var 99 procent i branschen män och då krävdes lite skinn på näsan. Men de senaste åren har det blivit en stor förändring. År 2017 fick Lundbergs Smedja utmärkelsen som Årets småföretag på Alvargalan. Anna berättar att hon blev väldigt glad – och förvånad.

– Det kändes helt sjukt! Jag trodde att de bara hade priser för tjänsteföretag, så jag tänkte att vi inte hade en chans. Jag skulle önska att den starka tillverkande industrin vi har i Skellefteå uppmärksammades mer. Det verkar bli bättre, men jag väntar fortfarande på ett verkstadspris.

SJUNDE GENERATIONEN

Vi följer med Anna in i smedjan. Bland svetsloppor och metalldoft träffar vi två unga tjejer i blåställ. Det är sjunde generationen, Erika och Frida Jakobsson, som båda jobbar i familjeföretaget.

– Jag har testat annat, men blodet ropar, skrattar Erika.

– Vi har aldrig blivit tvingade, det är bara viljan som styr, säger Frida.
Frida brukar säga att hon är svetsare när någon frågar, medan Erika kallar sig smed:

– När jag berättade det för en bekant frågade hon: ”Jaha, vad gör du för smycken då?” Att säga att Anna Jakobsson och döttrarna trivs med sina jobb verkar vara en underdrift. Arbetsglädjen delar de också med övriga i företaget. Vid skärmaskinen träffar vi Kent som sammanfattar sina 30 år på smedjan: – Antingen är det roligt, eller så är man tokig.