Därför valde vi Skellefteå

Från Brooklyn, Blackburn och Umeå – vägarna till Skellefteå kan se ut på många olika sätt. Vi har träffat hemvändare och inflyttare som dragits till Skellefteå och blivit kvar.

Michael Duke, 33, tänker schack, lever för schack och jobbar med schack. Men inte ens han själv kunde förutspå att hans livs schackdrag skulle ta honom från engelska Blackburn till byn Bjurfors. Det blev nämligen schack matt direkt.
– Ja, vi älskar livet här. En del av våra släktingar tyckte att vi var galna och definitivt bedragna på grund av det låga priset på huset. Lisas farbror trodde att vi bara hade betalat för förrådet som han såg på en av bilderna, säger Michael och skrattar.

Michael och hans hustru Lisa hade slagit till på en villa som de bara sett på bild och köpte det online i oktober 2015. Ett halvår senare anlände de på semester för att se om huset existerade i verkligheten också.
– Det gjorde det och Lisa och vår dotter fick den hästgård som de drömt om. Vi tilltalades av livet på landet och älskade huset direkt. Första dagen på besök i Bjurfors bestämde vi att vi skulle flytta hit permanent, säger Michael.

Mycket för pengarna

Lisa och de tre barnen tog flyget medan Michael satte sig i en bil och körde norrut. Det tog två dagar av sträckkörning – tillsammans med fem katter.
– Det är ingen resa jag vill göra om, konstaterar han.

Åren innan flytten präglades av sparande för att kunna köpa ett radhus hemma i England, men med skyhöga priser var tröskeln hög för att ens kunna lägga in en handpenning. Av en slump började paret kolla på huspriser i Sverige och Skellefteåtrakten.
– Vi skulle få en gård för samma pengar i Sverige utan att behöva ta lån. Det gjorde att vi på allvar började sätta oss in i marknaden.

Michael publicerar schackkurser online och jobbar även med marknadsföring från sitt kontor på Campusområdet. I schackvärlden går han under namnet ”mr Dodgy” och fick stor uppmärksamhet när han från Bjurfors skapade en onlineturnering som lockade några av världens bästa schackspelare. Nu är han en del av Skellefteås schackgemenskap via lokala klubben.
– Vi älskar stillheten här hemma, vi kan se vilda djur från köksfönstret. Du kan ju tänka dig hur det var att se en älg i trädgården första veckan och även örnar, rådjur och massvis med fåglar. Snön får gärna försvinna efter jul, men samtidigt så kan vi skåda norrsken. Min faster betalade en massa pengar för att se det från ett flyg över Island, men såg bara moln. Norrsken ingår i vår utsikt i Bjurfors, säger han nöjt.

Tio år i New York

För Marie Vestermark, 34, och Adam Kline, 40, har livet i Brooklyn, New York, bokstavligt talat gått som en dans. Så pass bra att de där fem åren som hon skulle ge USA blev till tio. Men när de fick sitt andra barn kom tankarna på att flytta hem till Maries Skellefteå.
– Vi gillade vårt liv i Brooklyn, men det var som att vi väntade på att vi skulle känna oss klara där och till slut gjorde vi det. Coronapandemin hjälpte också till och när vi åkte hem till Skellefteå i somras så kände vi bara att nu stannar vi här, säger Marie.

Hösten handlade om att avsluta livet i Brooklyn och Adam åkte tillbaka för att ta hand om allt praktiskt kring lägenheten. Första tiden kommer Adam att jobba på distans åt den kommunikationsbyrå han är anställd vid, men bådas plan är att hitta jobb på den nya hemorten.

”En annan värld”

Marie gick dansutbildning i Piteå och läste sedan två terminer i USA. Av en slump träffade hon Adam på en balettlektion och trots att hon tyckte ”han såg ut som en tecknad figur” så ledde det till något mer. Nu bor de hos Maries föräldrar på Morö Backe i väntan på en lägenhet.
– Min pappa säger att vi borde ha flyttat tidigare för nu är huspriserna så höga, men det blir bra med en lägenhet till att börja med. Jag är bara nöjd med att komma hem, jag har alltid varit hemkär, säger Marie.

Vad har hänt med Skellefteå sedan du flyttade?

– Jättemycket! Jag har också förändrats så det har blivit en annan värld för mig att upptäcka på hemmaplan. Jag har varken jobbat eller bott här med barn. Det känns bara som att det händer mycket mer nu. Inte bara runt Northvolt utan även kulturlivet, dans och teater som liksom bubblar under coronaytan, säger Marie.

För Adam, som är uppvuxen i Florida och Kalifornien och som bott i Brooklyn större delen av sitt vuxna liv, blir omställningen extra stor.
– Skellefteå är väl Europas svar på Brooklyn har jag fått höra. Skämt å sido så har människorna jag träffat varit väldigt öppna och med en positiv inställning. Det känns att staden har fått en energikick av alla jobb som är på väg att skapas och vi ser framemot att ta del av de vibbarna, säger Adam.

”Skellefteåcharmen”

Towe Engström, 24, hade precis fått jobb som ny restaurangchef på Max Solbacken då hon sprang på Bureåkillen Johan Bäckman på ett gym i Umeå. Nu lever Towe och Johan under samma tak i Bureå där han hade sitt hus.
– Jag skulle enbart flytta upp för jobbets skull, men blev kvar. Det är väl den där ”Skellefteåcharmen” som gjort att jag blivit kvar, konstaterar Towe.

När hamburgerkedjan skulle öppna på Solbacken var det Towe som fick erbjudandet att ta över etableringen som 22-åring. Vid det laget hade hon redan varit biträdande restaurangchef i Umeå och varit med om en nyöppning i Polen.
– Jag var väldigt karriärfokuserad och det är ganska kul att kolla igenom Instagramflödet och se reaktionerna från den tiden. Det var typ livets skam att flytta från Umeå till Skellefteå, jag fick inget stöd någonstans, säger hon med ett skratt och fortsätter:

– Men jag minns att jag redan under anställningsintervjuerna fick en väldigt bra känsla av platsen och människorna, jag hade knappt varit här trots att det är så nära. Alla var väldigt vänskapliga och jag fick ett varmt välkomnande. Det känns som att Umeå har haft sina fördomar om Skellefteå, men ingen har blivit bekräftad. Det har liksom stannat där.

Hårt men givande jobb

Jobbet tar en stor del av hennes liv tillsammans med bonusbarnen och den nyinköpta hästen.
– Jag ville egentligen till Göteborg, men Johan grymtade redan från början om att han inte kommer flytta härifrån och nu vill inte jag heller det, säger hon.

Som restaurangchef är det roligaste att motivera sina medarbetare.
– Jag är personalansvarig, lägger scheman, gör budget, agerar vaktmästare. Det är inget för en mjukis som gillar att ligga på soffan, men jag stortrivs och vi får väldigt mycket positiv respons. Unga människor kan en plats inte få för många av och det blir spännande att se vad som händer med alla positiva satsningar i Skellefteå, säger Towe.